En fråga…

Slänger ut en snabb fråga till alla; alltså, det här med törsten. Sedan jag började träningen så är jag konstant törstig. Och med konstant så menar jag praktiskt taget hela tiden. Jag är så himla törstig och torr i munnen.
Är det något ni som också tränar känner av?
Jag dricker massor, kommer lätt upp i både tre och fyra liter vatten och det hade väl kanske inte varit så bökigt om det inte vore för alla toalettbesök som följer…

Extra salt? Någon sådan där skum dricka som man ska hälla i sig efter träning som gympersoner har?

3. Jag gillar inte Plyo XT

Alltså, näää. Inte det minsta. Jag gillar den inte någonstans.

För mig var det här den absolut värsta workouten ännu så länge. 17 minuter in i passet hade jag sådan mjölksyra i låren att jag faktiskt bokstavligt och bildligt talat föll omkull på golvet. Jag var tvungen att pausa, dricka vatten och stretcha benen rejält för att få mjölksyran att ge med sig.
Det var väldigt mycket hopp och skutt och för att klara en stunds workout till så undvek jag hoppen och nöjde mig med att gå upp på tå. Mest för att skona lederna då musklerna var så totalt slut att jag var rädd att jag skulle landa fel.
Jag är inte stolt över att erkänna det men de sista 15 minutrarna klarade jag inte av att fullfölja. Bedrövligt och jag är himla besviken på mig själv men så är det. Den bistra sanningen.

Jag har förstått på andra att denna workouten är jobbig så jag bestämde mig för att ha eländet ur vägen och gjorde den så fort jag vaknade. Innan frukost. Kanske i ärlighetens namn inte det mest begåvade valet med tanke på mjölksyran förhållandevis tidigt in i passet. Ska prova med frukost innan nästa gång (tanken på nästa gång får mig att kvida!).
Men nu är det som det är och det är väl bara för mig att officiellt tacka Mike Karpenko i förväg då jag med största sannolikhet inte kommer att kunna ta mig ner på bottenvåningen imorgon.

Det där med vikt…

Jag har faktiskt inte vägt mig.
Främst av den enkla anledningen att jag har valt bort vågen. Jag gillar inte eländet och aversionen började vid första graviditeten när barnmorskan höll blixtkoll på kiloökningen och löpande uppmanade mig att tänka på vad jag stoppade i mig. Min inställning var att eftersom jag ändå skulle få mage och bli stor så kunde jag lika gärna se till att unna mig både dittan och dattan och lite till.
Jag har vid alla graviditeter gått upp massor, minst 22-25kg, och har lika ihärdigt varje gång skyllt på vattenansamling. Men, jag har alltid gått ner det mesta. Inte allt, definitivt inte allt, men det mesta.

Jag är 168 cm och innan jag blev mamma (och tränade massor) så vägde jag runt 52 kg. Det gör jag inte idag, jag skulle gissa på någonstans mellan 59-62 kg. På ett ungefär.
Midjemåttet hamnar på 79 cm och ändan på 98 cm.
Jag är inte direkt överviktig, om jag skulle bedöma mig själv. Inte på något vis, snarare ganska normal med tanke på att jag har fått fyra barn och närmar mig 40. Men, jag är absolut inte i form. Inte alls. Själv skulle jag nog beskriva mig som mjuk och väldigt fluffig, rent av lite degig.

Men, det är här jag är just nu, inte där jag tänker vara om en sisådär 88 dagar

2. Det blir nog bra det här.

Tog mig igenom pass två i morse. Strength and Force Upper och därefter Ultimate Abs. Alltså, det här är så himla roligt. Det är variation och nya övningar hela tiden och även om jag blir tött så jag håller på att dö, det svartnar för ögonen och jag mår illa så njuter jag faktiskt varenda liten sekund.

Jag orkade såklart inte allt idag heller. Jag gjorde alla övningarna fast åter igen inte riktigt lika många repetitioner som Mike tyckte var nödvändigt. Musklerna löd helt enkelt inte. Armar och mage sved och brände och bitvis så löd kroppen inte alls. När detta hände så pausade jag i alla fall cdn, drack vatten och väntade på att darrningarna skulle lugna sig sen var det bara på det igen.

Noterar även att man får ett speciellt förhållande med Mike.
I början av programmet så meddelar jag både barnen och Mike att det hade varit rackarns roligt att träna med honom på riktigt.
En bit in i passet så är tongångarna helt annorlunda. ”Get down and do some push ups, doesn’t it feel great! I enyoy this, so should you. Do you feel it?” vrålar Mike. “Släng dig I väggen” muttrar jag.

88 dagar kvar och jag ser faktiskt fram emot varenda liten dag!

En uppdatering av gårdagen

Jo, jag lovade ju att komma med en återkoppling om hur mitt första Tapout XT pass fortlöpt och tja…satan i gatan (kan man skriva så?) så jobbigt det var!

Alltså, jag vet att jag är otränad men hade kanske ingen aning om att jag var så otränad. Någonstans, på något vis så har jag närt en strimma hopp om att mina glans dagar fanns kvar, förvisso vilande men ändå pigga på att ta vid där jag slutade.

Det gör de inte!

En gång i tiden, i min ungdom så tävlingsdansade jag. Jag var i 15-års åldern och tränade hårt varje dag, eller i alla fall 4-5 ggr per vecka. Sedan slutade jag och nu, ca 25 år senare har jag kanske drabbats av en avancerad form av medelålderskris och trott att det bara är att starta upp kroppen igen.

Det är det alltså inte!

Ingen snabb rebootknapp finns att tillgå, det har jag förstått nu. Det är med andra ord bara att bita ihop, acceptera förfallet och förnedringen och fortsätta. Det kan bara bli bättre.

Redan efter uppvärmningen igår så flåsade jag på rejält. Jag genomförde alla övningar, de flesta på knä när det gällde armhävningar, fram till ca 23-24 min in i passet.Därefter var jag tvungen att pausa skivan, dricka vatten och djupandas då det svartnade för ögonen och började susa i öronen.

Det är den bistra sanningen. 23 minuters workout och en st nära döden upplevelse. Jag kan ärligt säga att jag var nära att stortjuta, jag var arg på mig själv och fruktansvärt frustrerad över att kroppen inte hade kapaciteten att göra vad hjärnan ville.

Jag fick tvinga mig att fortsätta, jag fick fuska på en del övningar och jag klarade absolut inte alla Mikes repetitioner. Men jag gjorde i alla fall alla övningar och jag var fruktansvärt stolt över mig själv när passet var slut. Jag hade genofört det och jag hade pressat min kropp så långt det var möjligt och det är ju inte fy skam.

Eftermiddagen ägnades åt lite dammsugning, tvättning och middagsbestyr och när kl var 20 så halvsomnade jag i soffan, vilket inte har hänt på år och dag. Jag gick upp och la mig, somnade och sov sedan till kl, 07  idag. Så många timmar har jag inte sovit sedan barnen kom och det är många, många år sedan. Träningsvärk finns, det gör det! Axlar, skulderblad, överarmar och sidorna på överkroppen känns av rejält.

Och vet ni; det är så himla skönt!

1. Nu jädrar

Ok, nu så. Nu är paketen hämtad hos den lokala Schenkerdistributören jag ska köra igång pass nr 1.

Eftersom jag är ganska nervös, ohyggligt otränad så har dottern ställt upp som träningspartner och pushare. Man kan inte annat än älska henne!

Utöver att hon är det mest underbara som finns har hon även utbildning i första hjälpen och kan hantera en hjärtstartare. Det finns en ett par 100 m bort, jag har gjort nogranna efterforskningar.

Återkommer efter passet…

Denna väntan

Inget paket idag heller, beräknat leveransdatum blev imorgon. Tråkigt! Jag är väldigt pepp på att få köra igång.

Det är i alla fall första semesterveckan, första nicotinplåstret är på och ännu så länge är rökbegäret under kontroll. Inte borta men i alla fall dämpat.

Kaffet är klart och upphällt på termosen, barn och hundar är klara så istället för extrem träning så lullar vi lite i skogen istället. Förmodligen avsevärt roligare, i alla fall om hundar och barn har något att säga till om.

Tänkte ägna skogspromenaden åt att lägga upp strategier. Vad är bäst? Att titta igenom första passet för att få en uppfattning om vad det innebär? Eller kanske inte…?Låta killarna testa först? De är pigga och i ruskigt bra kondis.

Frågorna är många, förväntningarna är stora och bävan är monumental.

Pepp Pepp

Jamen ni ser!

Tsss, denna besvikelse!

Fick ett mail från Tvins i natt (!). De håller tydligen på och färdigställer min leverans. Det är ju fint och trevligt och så att de gör sig omaket att börja stöka med det 01.57 på natten, men ändå… Jag hade ju till och med bifogat ett trevligt brev där jag bad om en snabb leverans och där jag önskade dem en riktigt trevlig sommar. Det skadar aldrig att vara trevlig och jag hyste dolda förhoppningar om att lagret skulle vara överhopat av arbetsvilliga sommarpraktikanter vars enda önskan var att ta kundservicen ett steg längre. Det var sju dagar sedan så jag kan bara anta att semestrarna inte har börjat ännu.

På plussidan så innebär ju såklart detta att jag kan se fram emot ännu en dag i livet, mina cigaretter och kanske lite Ben n `Jerry glass

På minussidan så innebär det naturligtvis att jag får vänta ännu en, kanske två dagar på något jag föresatt mig att jag ska fullfölja, Ben n’ Jerry glass och dessa förfärliga cigaretter

Varför?

Jo, alltså.
Jag har tittat på Tvins.com, vilket förövrigt borde vara förbjudet. Jag är en lättlurad sucker på allahanda träningshjälpmedel.
Främst sådana som innebär noll (0) ansträngning. Som bältet till exempel, som såldes för ett par år sedan. Det som skickar stötar genom bukfettet rakt ner i magmusklerna och åstadkommer dramatiska resultat utan någon ansträngning.
Fantastiskt! Genialiskt! tänkte jag en gång i tiden, beställde eländet och ägnade många, inte direkt behagliga kvällar på soffan med att elektrifiera mig själv. Min smärtröskel höjdes förvisso men några magmuskler såg jag inte spår av
Har någon funderat på att köpa en sådan så gör det inte.

Nåja, åter till det väsentliga. Alltså, jag har beställt Tapout XT och ska efter 90 dagar ha en kropp som en grekisk gudinna.
Spännande, säger jag.
Jag inväntar via post ”12 explosiva träningspass” samlat på sex dvd skivor tillsammans med lite annat lull-lull som fitnessguide, måltidsplan och några motståndsband.
I reklamvideon så visas producenten, en mysfet, rökande partyprisse och hans före och efter bilder.
Och, tja. Kan han kan väl jag?

Vad jag kan garantera är 90 dagar av uppdatering, utvärdering och den ocensurerade sanningen om Tapout XT.

Om jag överlever vill säga…